Snälla bebis, låt mig få mingla med Nina!

Nina Hemmingsson besöker Uppsala stadsbibliotek och minglar kring sin nya bok Mina vackra ögon (Adlibris eller Bokus) nästa vecka. Jag vill så himla gärna gå dit. Jag bara älskar det svarta och mörka hos den pupillösa huvudfiguren (som jag periodvis identifierar mig så starkt med).

Bebisen vill inte somna utan sin mamma, inte äta ur flaska, inte låta henne lämna hemmet på kvällen. Vi har en vecka till att träna, om det inte går vägen så får jag läsa Jag är din flickvän nu hemma i soffan istället. Det näst bästa just då. Just nu ska jag ta mig an något nytt, men vad? Alsterdal, Sayers, Lesbre eller Burman..? Hmm

Bibliotek vs nätbokhandeln?

Vad är egentligen att föredra när man ska införskaffa sin läsning? Biblioteket, särskilt modell större erbjuder ett enormt utbud av titlar (särskilt på svenska och minoritetsspråk), dessutom kostnadsfritt. Personalen är vanligtvis kunnig och kan hjälpa till att leta fram titlar utifrån vaga beskrivningar: "Har ni den där om vampyren?" eller "Jag vill läsa den där med rött omslag som var med på Gomorron för ett tag sen". Bara att vistas i ett rum med tusentals titlar brukar även leda till att något oväntat slinker med hem, medan man på nätbokhandeln oftare köper många titlar ur samma genre. Genom att låna växer heller inte bokhyllan i samma tempo som när man näthandlar, detta kan man ju dock tycka olika om. Några vill ju gärna ha allt som de läst hemma.

Nackdelen med biblioteket är ju att det brukar vara knepigt att komma åt de populära titlarna utan att reservera dem, och där jag bor tar biblioteket ut en kostnad för varje reservation. Skillnaden mellan att köpa pocket online för 35 kronor och reservera på biblioteket för 10 kronor är lite för liten för att det ska vara värt att inte ha titeln hemma under obegränsad tid och läsa den när andan fyller på. De böcker som bebhöver reserveras är ju ofta så populära att de inte går att låna om utan måste lämnas tillbaka inom en månad för att man inte ska få böter. Böter är ju också en nackdel med biblioteket. Min innestående skuld är just nu 46 kronor då jag haft en enda bok (Agnar Mykles Sången om den röda rubinen) hemma lite för länge. Hade denna gått att köpa ny på pocket hade det alltså varit en ren förlustaffär (ekonomiskt alltså) att ha lånat den.

Vill jag läsa något nyutkommet eller en specifik del i en populär bokserie (typ Åsa Larssons Solstorm som jag alltid letar efter på biblioteket men som alltid är utlånad) får jag vara beredd på att vänta och troligen reservera, läser jag därmed äldre verk  (tex Mobergs Utvandrarna) finns det ingen anledning att inte gå till biblioteket där den finns i ett flertal olika upplagor.

Nätbokhandeln erbjuder låga priser, snabb leverans direkt i brevlådan och massor med pocket (perfekt som läselitteratur). Däremot saknar de ju av logiska skäl det som inte längre finns i utgivning (bibliotekens och antikvariatens största fördel). Sökmotorerna är inte så dumma men saknar den mänskliga associationsförmågan som en bibliotekarie vanligtvis har.

Barnböcker är roliga att bläddra i innan man läser, därför tycker jag att bibliotek eller traditionell bokhandel är att föredrar innehållsmässigt. Vill man undvika att låna hem andras sjukdomar (bebisar och böcker i munnen ni vet...) är nytt att föredra.

Sen kan vi ju också tala om antikvariat (både online och traditionella) och vanliga boklådor. Men det får bli en annan gång...



Nytt bokpaket uthämtat och inget pågående bokprojekt...

Idag tog vi en barnvagnspromenad och hämtade ut Första och Andra Mosboken av Johanna Westman. Som vi har väntat. Hittills har vi bara bläddrat igenom dem, inte provlagat, intrycket är främst att Andra Mosboken kommer att komma till nytta om ett par månader när man väl vill göra hela måltider. Idag när vi blandar grönsaker med kokspad och fett till smakisar behöver vi inte så mycket recept, men framöver kan vi gott behöva inspireras med tex Marockansk minipippi, Wallenberg minior och Babybechamel.

Igår läste jag Agatha Christies Mordet på Orientexpressen från pärm till pärm i sjuksängen (recension kommer). Känns lite tråkigt med två Christie på varandra då de är uppbyggda enligt samma modell och kräver att man som läsare orkar hålla reda på alla pusselbitar. Känner därför inte riktigt för att påbörja ännu en klassisk deckare idag (Sayers De nio målarna väntar) utan drag nog fram något modernt och lättläst istället. Vi får se.

DN har förstört mina helgvanor!

Jag läser alltid Lotta Olsson i DN. Söndag. Inga undantag göres för detta, någonsin. Imorse blev allt svart när jag bläddrade igenom veckans Söndag och inte kunde hitta Lotta. Vadan detta. Läste sedan på DN:s hemsida om att de gjort om sin layout och gett sin tidning till en mer internationell och modern prägel. Genom att ta bort Lotta??? För ett ögonblick övervägde jag att säga upp min prenumeration omedelbums.

Igår var en märklig dag med hela familjen i städtaget. Därför läste jag igår aldrig Boklördag (den är inte lika helig som DN. Söndag). I eftermiddags bläddrade jag dock igenom denna och fann att Lotta nu var placerad där. Visst är det mer logiskt att placera hennes boksida med lästips i bokbilagan nummer 1, men samtidigt var det ju fantastiskt att läsa om finlitteratur på lördag morgon och sedan ägna den tröttare och längre söndagmorgonen åt att frossa i inspirerande boktips åt ett bredare spektra.

Vad göra åt detta? Kanske spara Lottas sida till söndag... Vad skrev hon då? Jo, hon tipsade som så ofta om läsvärda deckare, både nyutkomna och äldre, samt oväntat nog, avslöjade att också hon läser Camilla Läckberg (liksom Reinfeldt) även om hon hittills bara gillat hennes Fyrvaktaren.

Bra i nya DN. Söndag verkar vara att prettointervjun där intervjuobjektet beskriver sin senaste söndag har försvunnit. Kanske är det nu slut på dagsturer till Paris, våffelstekning i sidenkimono efter ett tretimmars spinningpass i källaren eller dylika påfund som snarare deppar ner oss dödliga än inspirerar...

Biblioteksbesök med oväntat resultat

En vacker höstdag i Uppsala begav sig mamman och barnet till Stadsbiblioteket. Det ursprungliga uppdraget var att låna Harry Potter and the Order of the Phoenix till den lidelsefullt väntande pappan. Mamman hade dock i bakhuvudet att det kunde vara roligt att samtidigt leta reda på Åsa Larsson och Karin Alfredsson som Lotta Olsson alltid skriver så positivt om i DN Söndag. Mamman envisas ju numera med att läsa de moderna deckarna i kronologisk ordning och blev därför mycket besviken över att det fanns tre exemplar inne av Larssons Svart stig, men inget av Solstorm. Samma visa med Karin Alfredsson. Mamman ville först deppa ihop men tänkte sedan om och plockade ut två klassiska Agatha Christie och det mest luggslitna exemplaret av Dorothy L Sayers De nio målarna som skådats.


De nio målarna från 1951

Just klassiska deckare hade mamman inget krav på att läsa kronologiskt. Senast hon plöjde Christie var på högstadiet, men nu gav hon sig alltså åter dithän. Oss emellan inte alls besviket, snarare med förväntan.


Dagens bokskörd: Dolken från Tunis, Mordet på Orientexpressen och De nio målarna



Pappans bok var tyvärr utlånad. Han hade inte samma tur och fick därmed inget substitut. Han fick även lov att tacka mamman som nu helt i onöden gått till biblioteket för hans skull...

Mordpaus...

Bestämde mig igår för att ta en paus från deckarna. Har i flera års tid haft Markus Zusaks Boktjuven hemma och klokt nog valde jag att plocka ut just denna pärla ur bokhyllan. Är långtifrån färdigläst, men gillar de 60 hittills avnjutna sidorna. Bebis sover, dags att fortsätta. So long...

2 deckare för 59 kr

Tipsar om Adlibris kampanj som pågår till 1 september 2011. Köp två stycken deckare av de som finns här och betala 59 kr. Utbudet är inte jättestort, men för den som inte bryr sig om att läsa serier i ordning eller gärna bunkrar upp inför framtiden är det ju en chans. Jag funderar på att börja läsa Arne Dahl, men här finns bara bok 9 och 10 i A-gruppen-serien och det känns lite väl längt fram...

Jag beställde Karin Wahlbergs Sista jouren (har tidigare läst några av de senare i serien, men detta ska vara den första) och Deon Meyers Död i gryningen (också den första i serien). Kände mig lite tveksam till båda då jag tyckt att Wahlbergs böcker varit sådär och jag inte vet om Meyer ska läsas på svenska eller engelska för att uppskattas mest. Men jag provar :-)

Allt jag vet om vapen...

...har jag lärt mig av Jo Nesbö. I hans Rödhake har Märklin-geväret en central roll. Märklin är för mig förknippat med gedigna modelltåg, men nu vet jag att det också är ett vapen, ursprungligen framtaget för elefantjakt och med ett av världens med justerbara kikarsikten. Då elefantjakt sällan behöver sådan exakthet försvann behovet av den typen av vapen för ändamålet, istället är det tydligen exemplariskt om man vill sikta på något (eller snarare någon) från långt håll, och vara säker på att träffa rätt.

I Pansarhjärta lär jag mig att Kalashnikov, officiellt kallad AK-47 finns på Moçambiques flagga.


Källa: Wikipedia

Tanken på att låta ett vapen pryda sin flagga känns långt bort. Hur hade den svenska flaggan uppfattats om vi mitt i det gula korset haft exempelvis en AK-5? En snabb sökning visar att endast en annan nation har ett handeldvapen på sin flagga: Guatemala som har två korsade gevär på flaggan.

Jag provade att testa min sambo på kunskapen ovan och han hade koll på det till stor del. Jag insåg då plötsligt att jag trots att jag nu vet mer om vapen än innan jag började läsa Nesbö, så vet jag ovanligt lite om vapen. Annars brukar jag ju anklaga grekisk mytologi och fotbollsarenor i Premier League för att vara mina svarta hål i allmänbildning. Kanske borde jag låna en vapenbok?

Harry Hole bär för övrigt en Smith & Wesson 38. när han bär vapen. Och norsk patrullerande polis bär ju i allmänhet inte handeldvapen fick vi lära oss efter Utöya-massakern.





Sommarens första regndag - perfekt läsväder!

Det regnar för första gången på länge i våra krokar, riktigt mycket dessutom. För en läsande mamma är det toppen, inga måsten över att gå ut och promenera eller aktivera sig utanför hemmet idag. Jag och Sixten kryper upp i sängen, lyssnar på åskmuller och myser. Han somnar snabbt och jag får en timme till övers med Anne Holts Frukta inte.

De recensioner jag läst om boken är övervägande positiva, men med en viss kritik kring det stora persongalleriet. Jag har hittills läst omkring 100 sidor och hänger ännu så länge med i vilka personer som gestaltats. Amning och sömnbrist kan ju annars tära på den förmågan. Jag ser fram emot att läsa vidare imorgon om det fortsätter regna (hoppas...)

RSS 2.0