Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström
Ingrid Hedström har länge arbetat som utrikeskorresponent på DN och tjänstgjorde under 90-talet i Belgien. Med Lärarinnan i Villette deckardebuterade hon 2008. Handlingen utspelar sig i det fiktiva belgiska samhället Villette där en populär skolfröken dödas i en påkörningsolycka som snabbt visar sig vara överlagt mord. Ansvarig för mordutredningen är förundersökningsledaren Martine Poirot.
I grunden är det här en mycket bra och väl underbyggd mordhistoria som dessutom ger en intressant och antagligen realistisk bild av det belgiska samhället. Jag är enig med DN:s recensent att det är befriande att slippa den svenska storstaden alternativt idylliska landbygden och ge sig in i en ny värld. De olika parallella historierna vävs långsamt samman på ett trovärdigt sätt och läsaren får logiska ledtrådar mot gåtans lösning.
Jag irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinnliga karriärister som så ofta uppmålas litterärt, Martine Poirot och hennes väninnor inga undantag. Alltid är de välklädda, jobbar övertid och umgås med andra likasinnade. Att den kvinnliga rättsläkaren är motsatsen till detta är uppiggande, men det finns trots allt ett förakt mot detta från de övriga. Jag brukar inte ha några stora problem med digra persongallerier, men här hade jag ibland svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, kanske för att de vanligtvis nämns med för- och efternamn (som regel är något av dessa också dubbelnamn) och merparten av namnen är långa och svårmemorerade.
Läs gärna DN:s och SvD:s recensioner.
Köp den gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg 4 av 5
I grunden är det här en mycket bra och väl underbyggd mordhistoria som dessutom ger en intressant och antagligen realistisk bild av det belgiska samhället. Jag är enig med DN:s recensent att det är befriande att slippa den svenska storstaden alternativt idylliska landbygden och ge sig in i en ny värld. De olika parallella historierna vävs långsamt samman på ett trovärdigt sätt och läsaren får logiska ledtrådar mot gåtans lösning.
Jag irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinnliga karriärister som så ofta uppmålas litterärt, Martine Poirot och hennes väninnor inga undantag. Alltid är de välklädda, jobbar övertid och umgås med andra likasinnade. Att den kvinnliga rättsläkaren är motsatsen till detta är uppiggande, men det finns trots allt ett förakt mot detta från de övriga. Jag brukar inte ha några stora problem med digra persongallerier, men här hade jag ibland svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, kanske för att de vanligtvis nämns med för- och efternamn (som regel är något av dessa också dubbelnamn) och merparten av namnen är långa och svårmemorerade.
Läs gärna DN:s och SvD:s recensioner.
Köp den gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg 4 av 5
Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie
Ett tåg kör fast i snödrivor på Balkan och ingen kan varken ta sig av eller på tåget. När en av resenärerna ombord blir mördad står det klart att mördaren måste finnas ombord på tåget. Ombord på tåget finns turligt nog Hercule Poirot som tar sig an den kniviga mordutredningen.
Mordet på Orientexpressen är en klassisk pusseldeckare där varje karaktär ges eget utrymme och har sina skäl att misstänkas. Grundhistorian är i klassiskt deckarmaner, men mordet som sådant känns inte helt realistiskt. Slutklämmen andas moral. Döm själv...
Baksidestexten tycks dock vara skriven av någon som inte läst boken. Enligt denna ska en svensk skönhet finnas ombord. I boken beskrivs svenskan istället med följande ord:
"Den ena av dem var en lång, medelålders kvinna i rutig blus och yllekjol. Hennes gula, glanslösa hår var uppsatt på ett missprydande sätt i en stor knut, hon hade glasögon och ett långt fåransikte." Otroligt tråkigt med sådana slarviga tilltag.
Betyg 3 av 5
Mordet på Orientexpressen är en klassisk pusseldeckare där varje karaktär ges eget utrymme och har sina skäl att misstänkas. Grundhistorian är i klassiskt deckarmaner, men mordet som sådant känns inte helt realistiskt. Slutklämmen andas moral. Döm själv...
Baksidestexten tycks dock vara skriven av någon som inte läst boken. Enligt denna ska en svensk skönhet finnas ombord. I boken beskrivs svenskan istället med följande ord:
"Den ena av dem var en lång, medelålders kvinna i rutig blus och yllekjol. Hennes gula, glanslösa hår var uppsatt på ett missprydande sätt i en stor knut, hon hade glasögon och ett långt fåransikte." Otroligt tråkigt med sådana slarviga tilltag.
Betyg 3 av 5
Dolken från Tunis av Agatha Christie
En av traktens förmöga män blir brutalt mördad i sitt hem. Mordvapnet är en mycket ovanlig tunisisk dolk men vad är egentligen motivet bakom mordet? Den numera pensionerade Hercule Poirot har lyckligtvis precis flyttat till byn och ställer sig behjälplig i mordutredningen just som den tycks dömd att misslyckas. Ett flertal ledtrådar som leder i olika riktning läggs fram och till slut börjar pusslet klarna...
En klassisk pusseldeckare där läsaren lockas att dra fler än en förhastad slutsats i fråga kring vem som är mördaren och vad som är motivet. Boken är välkänd för sitt klassiskt ovanliga slut. Denna tillsammans med Tio små negerpojkar var de två Christie som fanns med på topp 50-klassiska deckare som fanns listad på Uppsala Stadsbibliotek häromdagen. Kan dock inte påminna mig om vem som låg bakom listan. Någon läsare som vill hjälpa mig?
Säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.
Betyg 4 av 5 (tänkte först sätta en trea, men kom sedan fram till att den i sin genre är värd mer än så)
En klassisk pusseldeckare där läsaren lockas att dra fler än en förhastad slutsats i fråga kring vem som är mördaren och vad som är motivet. Boken är välkänd för sitt klassiskt ovanliga slut. Denna tillsammans med Tio små negerpojkar var de två Christie som fanns med på topp 50-klassiska deckare som fanns listad på Uppsala Stadsbibliotek häromdagen. Kan dock inte påminna mig om vem som låg bakom listan. Någon läsare som vill hjälpa mig?
Säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.
Betyg 4 av 5 (tänkte först sätta en trea, men kom sedan fram till att den i sin genre är värd mer än så)
Boktjuven av Markus Zusak
Den lilla flickan Liesel skickas tillsammans med sin lillebror till tyska fosterföräldrar i en främmande stad i början av Andra världskriget. På tåget dit avlider hennes bror plötsligt och Liesel lämnas ensam i den nya familjen. Romanen skildrar både ett tyskt perspektiv på Andra världskriget och en mager flickas förehavanden tillsammans med de andra barnen på gatan. Liesel går från analfabet till högläsare, stjäl böcker trots att de inte går att äta, spelar fotboll, gömmer en jude i källaren och deltar i ungdomsmötena för Hitler Jugend. Döden är ständigt närvarande.
Persongalleriet är mycket brokigt och välbeskrivet, perspektivet oerhört intressant och delar av romanen mycket oväntad, trots att döden ger oss otaliga föraningar. Språket är vackert poetiskt och sprider glädje sida efter sida. Trots det hemska runtomkring blir jag lycklig av att läsa Boktjuven.
Varför i himmelens namn har jag inte läst denna tidigare?
Köp den mycket gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg: 5 av 5
Persongalleriet är mycket brokigt och välbeskrivet, perspektivet oerhört intressant och delar av romanen mycket oväntad, trots att döden ger oss otaliga föraningar. Språket är vackert poetiskt och sprider glädje sida efter sida. Trots det hemska runtomkring blir jag lycklig av att läsa Boktjuven.
Varför i himmelens namn har jag inte läst denna tidigare?
Köp den mycket gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg: 5 av 5
Kråkflickan av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist
Jag tror denna trilogi kan komma att bli nästintill lika uppskattad som Stieg Larssons Millenium-serie. Att Stieg lyckades med konststycket att gå ur tiden i samband med utgivningen av sina böcker och dessutom lämna en uppmärksammad arvstvist efter sig kan ha gett honom ett oväntat stort publicitetsförsprång. Här finner vi samma bladvändartendendeser, snabba kast och oväntade händelseförlopp. Ingen lämnas oberörd.
Flera pojkar hitta döda och brutalt stympade i Stockholm. Ingen tycks sakna dessa pojkar och då man inte vet vilka de är är det svårt att se något mordmotiv. Här finns ingen Lisbet Salander. Istället leds utredningen av kommisarie Jeanette Kihlberg, en medelålders och till synes ointressant kvinna. Hennes ekonomi är dålig, hennes äktenskap slentrianmässigt, kommunikationen med tonårssonen fungerar dåligt och hennes stöd i polishuset är begränsat. Hon kan bitvis beskrivas som en antihjälte, men utan Holes och Fors alkoholproblem.
Parallellt med Jeanette får vi också följa psykologen Sofia Zetterlunds behandling av två klienter, båda med multipla personligheter. Sofia blir kontaktad av polisen för att bistå mordutredningen, och de två kvinnornas yrkesroller och privatliv vävs allt eftersom samman.
Det var länge sedan jag inte kunde ge mig till tåls i väntan på en uppföljare att komma ut som pocket, senast var om jag inte missminner mig just Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Del 2 i sviten om Victoria Bergmans Svaghet heter Hungerelden och utkommer som pocket i december.
Handla gärna Kråkflickan på Adlibris eller Bokus!
Betyg 4 av 5
Flera pojkar hitta döda och brutalt stympade i Stockholm. Ingen tycks sakna dessa pojkar och då man inte vet vilka de är är det svårt att se något mordmotiv. Här finns ingen Lisbet Salander. Istället leds utredningen av kommisarie Jeanette Kihlberg, en medelålders och till synes ointressant kvinna. Hennes ekonomi är dålig, hennes äktenskap slentrianmässigt, kommunikationen med tonårssonen fungerar dåligt och hennes stöd i polishuset är begränsat. Hon kan bitvis beskrivas som en antihjälte, men utan Holes och Fors alkoholproblem.
Parallellt med Jeanette får vi också följa psykologen Sofia Zetterlunds behandling av två klienter, båda med multipla personligheter. Sofia blir kontaktad av polisen för att bistå mordutredningen, och de två kvinnornas yrkesroller och privatliv vävs allt eftersom samman.
Det var länge sedan jag inte kunde ge mig till tåls i väntan på en uppföljare att komma ut som pocket, senast var om jag inte missminner mig just Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Del 2 i sviten om Victoria Bergmans Svaghet heter Hungerelden och utkommer som pocket i december.
Handla gärna Kråkflickan på Adlibris eller Bokus!
Betyg 4 av 5
Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff
Jag var inte jätteimponerad av systrarna Grebe och Träffs debut Någon slags frid, men beslöt mig ändå för att ge tvåan en chans då den fått en del fina recensioner. Jag känner mig dock relativt oförstående till detta.
Huvudpersonen i boken är även denna gång psykoterapeuten Siri Bergman som tillsammans med väninnan och kollegan Aina leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Siris öde flätas samman med en femårings -en flicka som blir vittne till den brutala dödsmisshandeln av sin mamma
Jag finner Siri osympatisk och naiv har svårt att förstå mig på henne. Tanken på att psykoterapeuter i den här formen lyckas ge sig ifatt med att jaga mördare känns en smula krystat. Varför kan hon inte bara lämna över sina misstankar till polisen istället, särskilt när hon lever ihop med en polis och bör ha en enkel kontaktväg in?
Ordet bladvändare har dykt upp tillsammans med boken, obegripligt i mitt tycke. En stor gäspning passar bättre, då man långsamt tar sig igenom sida efter sida och behöver långa pauser därimellan. Inte för att smälta handlingen, utan för att man behöver ha lite roligt emellanåt också. Bokens viktiga ämne - våld mot kvinnor gör att den ändå lästes klart och slutet var ändå en liten smula oväntat i en övrigt så förutsägbar handling.
För den som känner sig sugen trots detta: Adlibris och Bokus
Betyg 2 av 5
Huvudpersonen i boken är även denna gång psykoterapeuten Siri Bergman som tillsammans med väninnan och kollegan Aina leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Siris öde flätas samman med en femårings -en flicka som blir vittne till den brutala dödsmisshandeln av sin mamma
Jag finner Siri osympatisk och naiv har svårt att förstå mig på henne. Tanken på att psykoterapeuter i den här formen lyckas ge sig ifatt med att jaga mördare känns en smula krystat. Varför kan hon inte bara lämna över sina misstankar till polisen istället, särskilt när hon lever ihop med en polis och bör ha en enkel kontaktväg in?
Ordet bladvändare har dykt upp tillsammans med boken, obegripligt i mitt tycke. En stor gäspning passar bättre, då man långsamt tar sig igenom sida efter sida och behöver långa pauser därimellan. Inte för att smälta handlingen, utan för att man behöver ha lite roligt emellanåt också. Bokens viktiga ämne - våld mot kvinnor gör att den ändå lästes klart och slutet var ändå en liten smula oväntat i en övrigt så förutsägbar handling.
För den som känner sig sugen trots detta: Adlibris och Bokus
Betyg 2 av 5
Pansarhjärta av Jo Nesbö
Pansarhjärta inleds med en ovanligt hårdkokt mordbeskrivning. Den är faktiskt bland det värre jag läst och jag lade därför ifrån mig boken i ett par minuter och funderade. "Är jag redo för detta?" Sen jag fick barn är jag en smula mer känslig för detaljerade tortyrbeskrivningar, men samtidigt så var jag innerligt intresserad av att läsa vidare om Harry och hans roll som kriminalkommissare. Jag kastade mig alltså ut igen i den senaste av Nesbös Harry Hole-böcker.
647 sidor Pansarhjärta utspelar sig på ett flertal platser i världen, såväl norska fjälltrakter som Kongo är viktiga för handlingen. Central är även den konflikt som utspelas mellan Oslopolisens våldsrotel och KRIPOS. Vem är egentligen bäst lämpad att ta sig an svåra mordutredningar? Harry går som vanligt sin egen väg i jakten på sin våldsman, särskilt intresserad av konsekvenserna för sig själv är han inte.
Persongalleriet och antalet platser är digert, men knappast förvirrande. Dock hade romanen kanske vunnit på att kortas några sidor... Mordmotivet är övertygande och antalet villospår fler än någonsin. Som vanligt har ett par nätter under läsandet ägnats åt grubblerier över världens ondska och såklart - vem är mördaren?
Känslan efter att ha avslutat denna är en blandning mellan lättnad (Harry överlevde denna också...) och tomhet (vad ska jag nu läsa när jag plöjt alla utkomna böcker om Harry Hole?)
Pansarhjärta säljs bland annat hos Adlibris och Bokus för den som är intresserad.
Betyg 4 av 5
647 sidor Pansarhjärta utspelar sig på ett flertal platser i världen, såväl norska fjälltrakter som Kongo är viktiga för handlingen. Central är även den konflikt som utspelas mellan Oslopolisens våldsrotel och KRIPOS. Vem är egentligen bäst lämpad att ta sig an svåra mordutredningar? Harry går som vanligt sin egen väg i jakten på sin våldsman, särskilt intresserad av konsekvenserna för sig själv är han inte.
Persongalleriet och antalet platser är digert, men knappast förvirrande. Dock hade romanen kanske vunnit på att kortas några sidor... Mordmotivet är övertygande och antalet villospår fler än någonsin. Som vanligt har ett par nätter under läsandet ägnats åt grubblerier över världens ondska och såklart - vem är mördaren?
Känslan efter att ha avslutat denna är en blandning mellan lättnad (Harry överlevde denna också...) och tomhet (vad ska jag nu läsa när jag plöjt alla utkomna böcker om Harry Hole?)
Pansarhjärta säljs bland annat hos Adlibris och Bokus för den som är intresserad.
Betyg 4 av 5
Frälsaren av Jo Nesbö
Jag upptäckte Nesbö och böckerna om Harry Hole av en tillfällighet när Snömannen slumpades ut på bokrea för något år sedan. Tur för mig att jag upptäckte dem, men otur att det var just den boken som är en av de senare i serien. Efter Snömannen har jag läst de andra i kronologisk ordning, och turen har nu kommit till Frälsaren.
En frälsningsarmésoldat avrättas på öppen gata, spåren tyder på att mördaren är professionell men det finns inget motiv. Boken beskriver polisens jakt på mördaren, mördarens flykt undan polisen och hur deras spår flera gånger korsas. Frälsningsarmén som rörelse spelar också en viktig roll i romanen, men huruvida beskrivningen stämmer med verkligheten kan jag inte avgöra, min kunskap om armén är minst sagt begränsad...
Ni som saknat mig de senaste dagarna har här svaret, jag har befunnit mig i Frälsaren. Jag fascinerades snabbt av beskrivningen av yrkesmördaren. Det slog mig även att jag för andra gången på mycket kort tid får en prislapp på vad det kostar att anlita en dylik tjänst, prislapparna skiljer sig dock markant åt... Som vanligt undrar jag varför jag sympatiserar med den alkoholiserade Harry (som inte dricker alltför mycket i just denna bok) när jag skyr samma sida hos Kallentofts Malin Fors. Oavsett vad så är Harry central för läsarens speciella känsla av spänning, humor och hjärnaktivitet som Nesbö bjuder på i serien. Frälsaren är inte den allra bästa, men ger som vanligt mersmak.
Nästa dilemma: läsa om Snömannen för att få kronologi i historien runt Harry och hans liv, eller gå direkt på Pansarhjärta som väntar i bokhyllan?
Frälsaren finns hos både Adlibris och Bokus.
Betyg 4 av 5
En frälsningsarmésoldat avrättas på öppen gata, spåren tyder på att mördaren är professionell men det finns inget motiv. Boken beskriver polisens jakt på mördaren, mördarens flykt undan polisen och hur deras spår flera gånger korsas. Frälsningsarmén som rörelse spelar också en viktig roll i romanen, men huruvida beskrivningen stämmer med verkligheten kan jag inte avgöra, min kunskap om armén är minst sagt begränsad...
Ni som saknat mig de senaste dagarna har här svaret, jag har befunnit mig i Frälsaren. Jag fascinerades snabbt av beskrivningen av yrkesmördaren. Det slog mig även att jag för andra gången på mycket kort tid får en prislapp på vad det kostar att anlita en dylik tjänst, prislapparna skiljer sig dock markant åt... Som vanligt undrar jag varför jag sympatiserar med den alkoholiserade Harry (som inte dricker alltför mycket i just denna bok) när jag skyr samma sida hos Kallentofts Malin Fors. Oavsett vad så är Harry central för läsarens speciella känsla av spänning, humor och hjärnaktivitet som Nesbö bjuder på i serien. Frälsaren är inte den allra bästa, men ger som vanligt mersmak.
Nästa dilemma: läsa om Snömannen för att få kronologi i historien runt Harry och hans liv, eller gå direkt på Pansarhjärta som väntar i bokhyllan?
Frälsaren finns hos både Adlibris och Bokus.
Betyg 4 av 5
Frukta inte av Anne Holt
Frukta inte är den fjärde i raden av böcker om Yngvar Stuboe och Inger Johanne Vik. Här står mord av minoriteter i centrum (inom ramarna för begreppet hatbrott) och antalet dödsoffer stiger snabbt, men det dröjer innan polisen ser sambanden mellan morden. Offren har till en början igen uppenbar koppling till varandra och morden utreds parallellt av olika utredare i landet och med olika stora resurser.
Anne Holt slår här rekord i antalet karaktärer som förekommer i boken. Några recensioner jag läst har ansett persongalleriet vara alltför digert och inte klarat av att hålla isär karaktärerna och saknat fördjupning av dem. Jag upplever att antalet personer i boken är stort, men ändå hanterbart och fördjupning finns där det behövs och är relevant, tex när det rör de tankar och känslor som styr Inger Johanne. Till skillnad från de tidigare böckerna då hon bitvis framställs som mycket skör och neurotisk är hon här istället stabil och resonerande kring sina teorier, men saknar självkänsla att våga dela sina idéer och sin oro med sina närmaste.
Kriminalhistorian är roande och de korta styckena om de olika karaktärerna gör snarare boken mer lättläst än om den fördjupat sig i ett fåtal personligheter. Jag känner mig dock inte helt övertygad av hur gåtan till slut nystas upp, på många sätt känns det bakomliggande motivet inte alltför realistiskt för det aktuella tillvägagångsättet. Och någonstans känns det lite för enkelt att pusselbitarna bara faller på plats, en efter en.
Frukta inte säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.
Betyg 3 av 5
Anne Holt slår här rekord i antalet karaktärer som förekommer i boken. Några recensioner jag läst har ansett persongalleriet vara alltför digert och inte klarat av att hålla isär karaktärerna och saknat fördjupning av dem. Jag upplever att antalet personer i boken är stort, men ändå hanterbart och fördjupning finns där det behövs och är relevant, tex när det rör de tankar och känslor som styr Inger Johanne. Till skillnad från de tidigare böckerna då hon bitvis framställs som mycket skör och neurotisk är hon här istället stabil och resonerande kring sina teorier, men saknar självkänsla att våga dela sina idéer och sin oro med sina närmaste.
Kriminalhistorian är roande och de korta styckena om de olika karaktärerna gör snarare boken mer lättläst än om den fördjupat sig i ett fåtal personligheter. Jag känner mig dock inte helt övertygad av hur gåtan till slut nystas upp, på många sätt känns det bakomliggande motivet inte alltför realistiskt för det aktuella tillvägagångsättet. Och någonstans känns det lite för enkelt att pusselbitarna bara faller på plats, en efter en.
Frukta inte säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.
Betyg 3 av 5
Dödgrävaren dotter av Joyce Carol Oates
Rebecca Schwart gifter sig ung och naiv med den äldre och livserfarne Niles Tignor. Äktenskapet ska snart komma att visa sig vara ett misstag. Svårt misshandlad flyr Rebecca från maken tillsammans med sin son och ett fåtal tillhörigheter. Romanen speglar väl den rädsla huvudpersonen upplever när hon lämnar sitt gamla liv bakom sig för att sätta sig och sonen i säkerhet, säkerheten baseras på att flytta från plats till plats, aldrig lita på någon och att radikalt förändra såväl utseende som personuppgifter. Hopp och beslutsamhet och sonens musikbegåvning driver Rebecca till steg i nya riktningar...
Joyce Carol Oates lyckas väl med att förmedla den skräck som huvudpersonen år efter år lever i. Varenda gång jag vänder blad i boken tänker jag att "nu, nu tar han henne", och fler än en natt under läsperioden hade jag svårt att somna då jag låg och tänkte på just denna rädsla, eller kanske rent av upplevde den till en del. JCO är väldigt ojämn i sina böcker, men denna tillhör en av de bättre. Jag gillar även det något oväntade avslutande partiet.
Boken inhandlades för något år sedan på bokrea och har sedan dess stått orörd i bokhyllan. Jag är glad åt att jag valde att äntligen öppna det dammiga exemplaret och börja läsa.
Betyg 4 av 5
Joyce Carol Oates lyckas väl med att förmedla den skräck som huvudpersonen år efter år lever i. Varenda gång jag vänder blad i boken tänker jag att "nu, nu tar han henne", och fler än en natt under läsperioden hade jag svårt att somna då jag låg och tänkte på just denna rädsla, eller kanske rent av upplevde den till en del. JCO är väldigt ojämn i sina böcker, men denna tillhör en av de bättre. Jag gillar även det något oväntade avslutande partiet.
Boken inhandlades för något år sedan på bokrea och har sedan dess stått orörd i bokhyllan. Jag är glad åt att jag valde att äntligen öppna det dammiga exemplaret och börja läsa.
Betyg 4 av 5
En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna
Massakern på Utöya påverkade mig kraftigt och jag kände plötsligt för att lämna det norska deckarträsket som jag befunnit mig i under större delen av sommaren. För ovanlighetens skull föll valet på en så kallad "feel good-roman", inte alltför ratad av kritikerna och på många håll beskriven som mysig och trivsam.
Ellies mamma går bort och lämnar efter sig en hattaffär med ett av Dublins bästa lägen, istället för att sälja affären till ett bra pris bestämmer hon sig för att lämna sin anställning för att ägna sig helhjärtat åt jobbet som modist. Vid sidan av huvudkaraktären möter vi även flera andra personer som har en gemensam nämnare - de köper alla en hatt av Ellie. Precis som förväntat i genren ingår naturligtvis en eller ett par romanser...
Att ingen större fördjupning sker i de många bikaraktärernas liv är förståeligt, men att inte ens huvudpersonen ges sådant utrymme ser jag som en stor brist när det rör sig om denna genre. Varken framgångar eller motgångar tycks ge några djupare avtryck i huvudpersonens känsloliv och historien som sådan är minst sagt förutsägbar. Det enda som jag egentligen gillar med romanen är att den inspirerar till att bära hatt, något som dock inte är alltför vedertaget och praktiskt i de flesta sociala sammanhang som småbarnsmödrar befinner sig i. Möjligen infann sig en viss mysfaktor, men någon mersmak för varken författaren eller genren dök inte upp.
Betyg: 2 av 5
Ellies mamma går bort och lämnar efter sig en hattaffär med ett av Dublins bästa lägen, istället för att sälja affären till ett bra pris bestämmer hon sig för att lämna sin anställning för att ägna sig helhjärtat åt jobbet som modist. Vid sidan av huvudkaraktären möter vi även flera andra personer som har en gemensam nämnare - de köper alla en hatt av Ellie. Precis som förväntat i genren ingår naturligtvis en eller ett par romanser...
Att ingen större fördjupning sker i de många bikaraktärernas liv är förståeligt, men att inte ens huvudpersonen ges sådant utrymme ser jag som en stor brist när det rör sig om denna genre. Varken framgångar eller motgångar tycks ge några djupare avtryck i huvudpersonens känsloliv och historien som sådan är minst sagt förutsägbar. Det enda som jag egentligen gillar med romanen är att den inspirerar till att bära hatt, något som dock inte är alltför vedertaget och praktiskt i de flesta sociala sammanhang som småbarnsmödrar befinner sig i. Möjligen infann sig en viss mysfaktor, men någon mersmak för varken författaren eller genren dök inte upp.
Betyg: 2 av 5
