bokmodern

Det var stor spänning i soffan för någon minut sedan. Bokmodern, bokbebisen och bokmormodern hade samlats för att se dörren öppnas och pristagaren tillkännages. Oj vad vi jublade! Just nu är jag alltför tagen för att analysera, men just nu känns det så rätt att hans fantasiska dikter belönas så som de förtjänar. Länge sedan en poet fick priset också (16 år sen Szymborska) och trevligt med en poet som är översatt...

Jag lovade er tidigare idag att uppdatera hur det fungerade att låna böcker med "inköpslista". Av de sju författare jag nämnde i föregående inlägg fanns del 1 ur de nämnda serierna inne för två av dem: Ingrid Hedströms Lärarinnan i Villette och Carina Burmans Babylons gator. Den sistnämnda är jag särskilt glad över att ha hittat då den inte längre finns i utgivning utan måste köpas begagnad eller lånas på bibliotek.

Kom även hem med Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden (tips från Lotta i förra veckans Boklördag, tidigare recenserad i DN maj 2009).

Vad gör man då när man läst alla sina "del 1" eller när de återstående titlarna är utlånade? Man fyller såklart på sin lista med fler del 1:or, eller byter ut del 1 mot del 2 om den första skulle visa sig läsvärd. Jag tror till och med att det kan vara klokt att inte ha alltför många pågående serier samtidigt om man vill hålla isär karaktärerna någorlunda framgångsrikt.

Nu ska jag läsa...

Sen förra veckans misslyckade biblioteksbesök har jag nu förberett mig bättre genom att göra upp en lista över tänkbara låneobjekt i spänningsgenren för att slippa komma hem tomhänt. Med risk för att upprepa mig vet ni som följer mig att jag helst läser moderna spänningsromaner kronologiskt. Och under de omständigheterna är det helt enkelt inte tänkbart att komma hem med Kjell Erikssons tionde bok om Ann Lindell om man inte läst de tidigare nio. Det visade sig ibland också kräva en del arbete på biblioteket för att klura ut vilken del som helst ska läsas först. Inte att rekommandera med bebis.


Delar med mig av de böcker som står på listan just nu (Författare - Titel - Serie):
Åsa Larsson - Solstorm - Rebecka Martinsson
Karin Alfredsson - 80 grader från varmvattnet - Ellen Elg
Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette - Martine Poirot
Carina Burman - Babylons gator - Euthanasia Bondeson
Kjell Eriksson - Den upplysta stigen - Ann Lindell
Anna Jansson - Stum sitter guden - Maria Wern
Håkan Östundh - Släkte - Fredrik Broman

Serier jag redan inlett finns inte med på min lista, liksom sådant jag inte känner mig manad att läsa. Jag tar gärna emot tips på fler del ett:or för kommande listor att publicera på bloggen.

Om benen och bebisen vill så tar vi en sväng till biblioteket i eftermiddag och då återkommer jag kring om listan gav mig framgång eller ej.

Igår tog Lotta Olsson med oss på en tur bland sina deckarfavoriter i DN Söndag (som vanligt inte tillgängligt elektroniskt...). Lotta föredrar utländskt framför svenskt om hon måste välja. Bland de svenska guldkornen tipsar hon ändå om Åsa Larsson och Karin Alfredsson, konstigt nog har jag inte läst någon av dem och känner mig så inspirerad att så göra. Lotta tipsar också om en uppsjö utländska favoriter. Jag längtar efter mer tid att läsa och konstaterar att det är höst, vanligtvis betyder det mer mörker och mer läsmys i soffan. Jippie!

Men med tanke på vad jag recenserat på sistone är det kanske ingen överraskning för mina läsare. Jag ser det som ett sätt att slappna av, rensa hjärnan, fly verkligheten. Antingen genom att ta mig an en klassisk pusseldeckare a la Agatha Christie där jag försöker lista ut vem mördaren är eller en mer modern spänningsroman där jag kastas in i en värld olik min egen och får mig en spännande resa mot målet, upplösningen.

Intressant om ämnet i DN om Camilla Läckberg och fulkultur. Jag har läst några av hennes kriminalromaner. Jag är inte särskilt förtjust i Camillas språk eller hennes karaktärer. Det känns helt enkelt inte nog djupt och genomtänkt för min skull. Däremot håller jag med Camilla om att det generellt anses fult att läsa deckare och att det vimlar av påstått intellektuella som gärna öser lite skit på oss som läser kriminalromaner. Att Fredrik Reinfeldt läser Läckberg skapade delvis ramaskri. Personligen ser jag det som sunt att vår statsminister har fritid, väljer att läsa på ledig tid och väljer något som många svenskar gillar-svenska deckare.

En fd kollega från Polen uttryckte en gång avsky mot "er svenskar som bara läser deckare". Hennes egen släkt hade till stor del blivit mördad och hon ansåg det osmakligt att frossa i mord. Kanske är det just för att så få av oss har en egen anknytning till mord som vi ser det som avkoppling att läsa om det. Att lista ut vem mördaren är i en spännande bokmiljö känns så vansinnigt lockande långt bort från grötkladd, bajsblöjor och vardagspussel.

I dagens DN Boklördag (10/9 2011) intervjuas Chimamanda Ngozi Adichie som just nu besöker Stockholm av Maria Schottenius. Det är ett starkt portsträtt av kvinnan som mest är känd för sin skildning av Biafrakriget genom succéboken En halv gul sol. Chimamanda berättar om sitt pågående bokprojekt som är långtifrån så färdigt som förlaget vill, om svårigheterna att hitta inspiration till det egna skrivandet och om hur läslusten påverkas av författaryrket. Privat berättar hon även om kärleken till Afrika, om hur hennes far hjälpte henne med faktainsamlandet till En halv gul sol och ger en inblick i sin erfarenhet av kyrkan.

Jag längtar tills jag får läsa hennes nästa bok och lockas lite att besöka Nigeria, trots alla människorna och de krypande djuren i träden (allt det som Stockholm saknar...).

Tyvärr finns inte den här intervjun elektroniskt. Letade dock upp recensionen av hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig som DN bjuder alla på.

"Vikten av att läsa blev högst påtaglig" skriver Lotta Olsson i dagens DN Söndag och åsyftar sin senaste flytt då flyttfirman fick äran att flytta hela 4,5 ton(!) böcker. Lotta rensade ut inför sin flytt men säger ändå med beslutsamhet att hon inte vill göra sig av med bra böcker. Jag delar hennes kärlek till mina böcker och gör mig sällan av med dem. Att behålla högt älskade och mången gång läst verk är ju naturligtvis något de flesta gör om de har möjlighet men det är sannerligen en gåta varför man behåller böcker man köpt billigt och ogillar/aldrig vill läsa/redan läst en gång och aldrig mer kommer öppna/har i flera exemplar av samma utgåva.

När jag och min sambo flyttade ihop fanns flera böcker som vi båda hade minst varsitt exemplar av och nu talar vi sannerligen inte om svårfunna eller värdefulla utgåvor utan snarare Stieg Larssons Flickan som lekte med elden i pocketutgåva eller tredubbla Arn-serier. Tro dock inte att det fick mig att ge bort eller kasta dubbletterna, nejdå, vi har nu dubblettrader placerade bakom de vanliga bokraderna i bokhyllorna. Om vi skulle separera så underlättar det ju om inte annat bodelningen...

Ett kompispar löste dubblettproblemet genom att i hallen ha en s.k. dubblettbokhylla där de placerade exemplar de hade minst två utav och besökare välkomnades att ta med sig böcker hem. En dag valde dock en besökare att ta med sig hela tio böcker och osämja utbröt mellan kompisparet kring huruvida besökaren varit alltför girig. Efter detta valde de att ta bort dublettbokhyllan från hallen.

Andra sätt att hantera överblivna böcker kan vara:
* Skänka till antikvariat/second hand-affär
* Sälja böcker på exempelvis Blocket eller tradera (om man inte har eftersökta, värdefulla exemplar brukar det vara lättare att sälja dessa lådvis)
* Sälja på loppis/torghandel
* Ta initiativ till ett mini-bibliotek på jobbet (alla får låna/ta hem vad de önskar ur bokhyllan, vem som helst får skänka/låna ut till hyllan)
* Fästa en post it-lapp på valfri bok, lämna på tåg/buss och hoppas den blir hittad (Hej, läs mig gärna och lämna mig sedan vidare så fler får läsa mig)
* Lämna i pappersåtervinningen (skär i hjärtat...)


Hur rensar ni i bokhyllan? Jag uppdaterar gärna med fler tips från er läsare

Veckans höjdpunkt är DN:s Boklördag, nu under sommaren kallad Boksommar. Liksom förra året bjuder varje lördag på litteraturtävling. Denna vecka döljer sig litterära figurer bakom fiktiva kontaktannonser. En aning för krystat för min smak, men fördelen är förstås att uppgifterna blir något svårare att lösa via sökmotorer till skillnad från när man exempelvis direktciterar prosa eller poesi.

Jag tror mig ha en aning om de flesta av uppgifterna, dock undrar jag varför man väljer att återanvända så många författare tävling efter tävling, år efter år? Det finns trots allt mer än ett 50-tal verk värda att använda sig av.