bokmodern

Det var stor spänning i soffan för någon minut sedan. Bokmodern, bokbebisen och bokmormodern hade samlats för att se dörren öppnas och pristagaren tillkännages. Oj vad vi jublade! Just nu är jag alltför tagen för att analysera, men just nu känns det så rätt att hans fantasiska dikter belönas så som de förtjänar. Länge sedan en poet fick priset också (16 år sen Szymborska) och trevligt med en poet som är översatt...

Såhär samma dag som Nobelpriset i kemi delas ut måste jag bara ta tillfället i akt att tipsa om en skönlitterär bok i kemins tecken: Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld. Och det är just det den är, en pojkes uppväxt under 30- och 40-talet i England i ett hem där vardagskemi är en del av livet. Här berättas bland annat hur man kan få en tesked att smälta i kaffekoppen (tricket är att använda en sked tillverkad av metallen gallium som smälter i rumstemperatur). Inga direkta förkunskper i kemi krävs, men visst blir den ännu roligare om man läst lite kemi. Läste denna 2003 efter tips från min kemidoktorand Gunnar som hyllande denna till skyarna.

Finns att köpa hos Bokus.

Nina Hemmingsson besöker Uppsala stadsbibliotek och minglar kring sin nya bok Mina vackra ögon (Adlibris eller Bokus) nästa vecka. Jag vill så himla gärna gå dit. Jag bara älskar det svarta och mörka hos den pupillösa huvudfiguren (som jag periodvis identifierar mig så starkt med).

Bebisen vill inte somna utan sin mamma, inte äta ur flaska, inte låta henne lämna hemmet på kvällen. Vi har en vecka till att träna, om det inte går vägen så får jag läsa Jag är din flickvän nu hemma i soffan istället. Det näst bästa just då. Just nu ska jag ta mig an något nytt, men vad? Alsterdal, Sayers, Lesbre eller Burman..? Hmm

Vad är egentligen att föredra när man ska införskaffa sin läsning? Biblioteket, särskilt modell större erbjuder ett enormt utbud av titlar (särskilt på svenska och minoritetsspråk), dessutom kostnadsfritt. Personalen är vanligtvis kunnig och kan hjälpa till att leta fram titlar utifrån vaga beskrivningar: "Har ni den där om vampyren?" eller "Jag vill läsa den där med rött omslag som var med på Gomorron för ett tag sen". Bara att vistas i ett rum med tusentals titlar brukar även leda till att något oväntat slinker med hem, medan man på nätbokhandeln oftare köper många titlar ur samma genre. Genom att låna växer heller inte bokhyllan i samma tempo som när man näthandlar, detta kan man ju dock tycka olika om. Några vill ju gärna ha allt som de läst hemma.

Nackdelen med biblioteket är ju att det brukar vara knepigt att komma åt de populära titlarna utan att reservera dem, och där jag bor tar biblioteket ut en kostnad för varje reservation. Skillnaden mellan att köpa pocket online för 35 kronor och reservera på biblioteket för 10 kronor är lite för liten för att det ska vara värt att inte ha titeln hemma under obegränsad tid och läsa den när andan fyller på. De böcker som bebhöver reserveras är ju ofta så populära att de inte går att låna om utan måste lämnas tillbaka inom en månad för att man inte ska få böter. Böter är ju också en nackdel med biblioteket. Min innestående skuld är just nu 46 kronor då jag haft en enda bok (Agnar Mykles Sången om den röda rubinen) hemma lite för länge. Hade denna gått att köpa ny på pocket hade det alltså varit en ren förlustaffär (ekonomiskt alltså) att ha lånat den.

Vill jag läsa något nyutkommet eller en specifik del i en populär bokserie (typ Åsa Larssons Solstorm som jag alltid letar efter på biblioteket men som alltid är utlånad) får jag vara beredd på att vänta och troligen reservera, läser jag därmed äldre verk  (tex Mobergs Utvandrarna) finns det ingen anledning att inte gå till biblioteket där den finns i ett flertal olika upplagor.

Nätbokhandeln erbjuder låga priser, snabb leverans direkt i brevlådan och massor med pocket (perfekt som läselitteratur). Däremot saknar de ju av logiska skäl det som inte längre finns i utgivning (bibliotekens och antikvariatens största fördel). Sökmotorerna är inte så dumma men saknar den mänskliga associationsförmågan som en bibliotekarie vanligtvis har.

Barnböcker är roliga att bläddra i innan man läser, därför tycker jag att bibliotek eller traditionell bokhandel är att föredrar innehållsmässigt. Vill man undvika att låna hem andras sjukdomar (bebisar och böcker i munnen ni vet...) är nytt att föredra.

Sen kan vi ju också tala om antikvariat (både online och traditionella) och vanliga boklådor. Men det får bli en annan gång...

Ingrid Hedström har länge arbetat som utrikeskorresponent på DN och tjänstgjorde under 90-talet i Belgien. Med Lärarinnan i Villette deckardebuterade hon 2008. Handlingen utspelar sig i det fiktiva belgiska samhället Villette där en populär skolfröken dödas i en påkörningsolycka som snabbt visar sig vara överlagt mord. Ansvarig för mordutredningen är förundersökningsledaren Martine Poirot.

I grunden är det här en mycket bra och väl underbyggd mordhistoria som dessutom ger en intressant och antagligen realistisk bild av det belgiska samhället. Jag är enig med DN:s recensent att det är befriande att slippa den svenska storstaden alternativt idylliska landbygden och ge sig in i en ny värld. De olika parallella historierna vävs långsamt samman på ett trovärdigt sätt och läsaren får logiska ledtrådar mot gåtans lösning.

Jag irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinnliga karriärister som så ofta uppmålas litterärt, Martine Poirot och hennes väninnor inga undantag. Alltid är de välklädda, jobbar övertid och umgås med andra likasinnade. Att den kvinnliga rättsläkaren är motsatsen till detta är uppiggande, men det finns trots allt ett förakt mot detta från de övriga. Jag brukar inte ha några stora problem med digra persongallerier, men här hade jag ibland svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, kanske för att de vanligtvis nämns med för- och efternamn (som regel är något av dessa också dubbelnamn) och merparten av namnen är långa och svårmemorerade.

Läs gärna DN:s och SvD:s recensioner.

Köp den gärna på Adlibris eller Bokus.

Betyg 4 av 5

Jag lovade er tidigare idag att uppdatera hur det fungerade att låna böcker med "inköpslista". Av de sju författare jag nämnde i föregående inlägg fanns del 1 ur de nämnda serierna inne för två av dem: Ingrid Hedströms Lärarinnan i Villette och Carina Burmans Babylons gator. Den sistnämnda är jag särskilt glad över att ha hittat då den inte längre finns i utgivning utan måste köpas begagnad eller lånas på bibliotek.

Kom även hem med Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden (tips från Lotta i förra veckans Boklördag, tidigare recenserad i DN maj 2009).

Vad gör man då när man läst alla sina "del 1" eller när de återstående titlarna är utlånade? Man fyller såklart på sin lista med fler del 1:or, eller byter ut del 1 mot del 2 om den första skulle visa sig läsvärd. Jag tror till och med att det kan vara klokt att inte ha alltför många pågående serier samtidigt om man vill hålla isär karaktärerna någorlunda framgångsrikt.

Nu ska jag läsa...

Sen förra veckans misslyckade biblioteksbesök har jag nu förberett mig bättre genom att göra upp en lista över tänkbara låneobjekt i spänningsgenren för att slippa komma hem tomhänt. Med risk för att upprepa mig vet ni som följer mig att jag helst läser moderna spänningsromaner kronologiskt. Och under de omständigheterna är det helt enkelt inte tänkbart att komma hem med Kjell Erikssons tionde bok om Ann Lindell om man inte läst de tidigare nio. Det visade sig ibland också kräva en del arbete på biblioteket för att klura ut vilken del som helst ska läsas först. Inte att rekommandera med bebis.


Delar med mig av de böcker som står på listan just nu (Författare - Titel - Serie):
Åsa Larsson - Solstorm - Rebecka Martinsson
Karin Alfredsson - 80 grader från varmvattnet - Ellen Elg
Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette - Martine Poirot
Carina Burman - Babylons gator - Euthanasia Bondeson
Kjell Eriksson - Den upplysta stigen - Ann Lindell
Anna Jansson - Stum sitter guden - Maria Wern
Håkan Östundh - Släkte - Fredrik Broman

Serier jag redan inlett finns inte med på min lista, liksom sådant jag inte känner mig manad att läsa. Jag tar gärna emot tips på fler del ett:or för kommande listor att publicera på bloggen.

Om benen och bebisen vill så tar vi en sväng till biblioteket i eftermiddag och då återkommer jag kring om listan gav mig framgång eller ej.

Ett tåg kör fast i snödrivor på Balkan och ingen kan varken ta sig av eller på tåget. När en av resenärerna ombord blir mördad står det klart att mördaren måste finnas ombord på tåget. Ombord på tåget finns turligt nog Hercule Poirot som tar sig an den kniviga mordutredningen.

Mordet på Orientexpressen är en klassisk pusseldeckare där varje karaktär ges eget utrymme och har sina skäl att misstänkas. Grundhistorian är i klassiskt deckarmaner, men mordet som sådant känns inte helt realistiskt. Slutklämmen andas moral. Döm själv...

Baksidestexten tycks dock vara skriven av någon som inte läst boken. Enligt denna ska en svensk skönhet finnas ombord. I boken beskrivs svenskan istället med följande ord:
"Den ena av dem var en lång, medelålders kvinna i rutig blus och yllekjol. Hennes gula, glanslösa hår var uppsatt på ett missprydande sätt i en stor knut, hon hade glasögon och ett långt fåransikte." Otroligt tråkigt med sådana slarviga tilltag.

Betyg 3 av 5

Idag tog vi en barnvagnspromenad och hämtade ut Första och Andra Mosboken av Johanna Westman. Som vi har väntat. Hittills har vi bara bläddrat igenom dem, inte provlagat, intrycket är främst att Andra Mosboken kommer att komma till nytta om ett par månader när man väl vill göra hela måltider. Idag när vi blandar grönsaker med kokspad och fett till smakisar behöver vi inte så mycket recept, men framöver kan vi gott behöva inspireras med tex Marockansk minipippi, Wallenberg minior och Babybechamel.

Igår läste jag Agatha Christies Mordet på Orientexpressen från pärm till pärm i sjuksängen (recension kommer). Känns lite tråkigt med två Christie på varandra då de är uppbyggda enligt samma modell och kräver att man som läsare orkar hålla reda på alla pusselbitar. Känner därför inte riktigt för att påbörja ännu en klassisk deckare idag (Sayers De nio målarna väntar) utan drag nog fram något modernt och lättläst istället. Vi får se.

En av traktens förmöga män blir brutalt mördad i sitt hem. Mordvapnet är en mycket ovanlig tunisisk dolk men vad är egentligen motivet bakom mordet? Den numera pensionerade Hercule Poirot har lyckligtvis precis flyttat till byn och ställer sig behjälplig i mordutredningen just som den tycks dömd att misslyckas. Ett flertal ledtrådar som leder i olika riktning läggs fram och till slut börjar pusslet klarna...

En klassisk pusseldeckare där läsaren lockas att dra fler än en förhastad slutsats i fråga kring vem som är mördaren och vad som är motivet. Boken är välkänd för sitt klassiskt ovanliga slut. Denna tillsammans med Tio små negerpojkar var de två Christie som fanns med på topp 50-klassiska deckare som fanns listad på Uppsala Stadsbibliotek häromdagen. Kan dock inte påminna mig om vem som låg bakom listan. Någon läsare som vill hjälpa mig?

Säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.

Betyg 4 av 5 (tänkte först sätta en trea, men kom sedan fram till att den i sin genre är värd mer än så)

Jag läser alltid Lotta Olsson i DN. Söndag. Inga undantag göres för detta, någonsin. Imorse blev allt svart när jag bläddrade igenom veckans Söndag och inte kunde hitta Lotta. Vadan detta. Läste sedan på DN:s hemsida om att de gjort om sin layout och gett sin tidning till en mer internationell och modern prägel. Genom att ta bort Lotta??? För ett ögonblick övervägde jag att säga upp min prenumeration omedelbums.

Igår var en märklig dag med hela familjen i städtaget. Därför läste jag igår aldrig Boklördag (den är inte lika helig som DN. Söndag). I eftermiddags bläddrade jag dock igenom denna och fann att Lotta nu var placerad där. Visst är det mer logiskt att placera hennes boksida med lästips i bokbilagan nummer 1, men samtidigt var det ju fantastiskt att läsa om finlitteratur på lördag morgon och sedan ägna den tröttare och längre söndagmorgonen åt att frossa i inspirerande boktips åt ett bredare spektra.

Vad göra åt detta? Kanske spara Lottas sida till söndag... Vad skrev hon då? Jo, hon tipsade som så ofta om läsvärda deckare, både nyutkomna och äldre, samt oväntat nog, avslöjade att också hon läser Camilla Läckberg (liksom Reinfeldt) även om hon hittills bara gillat hennes Fyrvaktaren.

Bra i nya DN. Söndag verkar vara att prettointervjun där intervjuobjektet beskriver sin senaste söndag har försvunnit. Kanske är det nu slut på dagsturer till Paris, våffelstekning i sidenkimono efter ett tretimmars spinningpass i källaren eller dylika påfund som snarare deppar ner oss dödliga än inspirerar...

Den lilla flickan Liesel skickas tillsammans med sin lillebror till tyska fosterföräldrar i en främmande stad i början av Andra världskriget. På tåget dit avlider hennes bror plötsligt och Liesel lämnas ensam i den nya familjen. Romanen skildrar både ett tyskt perspektiv på Andra världskriget och en mager flickas förehavanden tillsammans med de andra barnen på gatan. Liesel går från analfabet till högläsare, stjäl böcker trots att de inte går att äta, spelar fotboll, gömmer en jude i källaren och deltar i ungdomsmötena för Hitler Jugend. Döden är ständigt närvarande.

Persongalleriet är mycket brokigt och välbeskrivet, perspektivet oerhört intressant och delar av romanen mycket oväntad, trots att döden ger oss otaliga föraningar. Språket är vackert poetiskt och sprider glädje sida efter sida. Trots det hemska runtomkring blir jag lycklig av att läsa Boktjuven.

Varför i himmelens namn har jag inte läst denna tidigare?

Köp den mycket gärna på Adlibris eller Bokus.

Betyg: 5 av 5

En vacker höstdag i Uppsala begav sig mamman och barnet till Stadsbiblioteket. Det ursprungliga uppdraget var att låna Harry Potter and the Order of the Phoenix till den lidelsefullt väntande pappan. Mamman hade dock i bakhuvudet att det kunde vara roligt att samtidigt leta reda på Åsa Larsson och Karin Alfredsson som Lotta Olsson alltid skriver så positivt om i DN Söndag. Mamman envisas ju numera med att läsa de moderna deckarna i kronologisk ordning och blev därför mycket besviken över att det fanns tre exemplar inne av Larssons Svart stig, men inget av Solstorm. Samma visa med Karin Alfredsson. Mamman ville först deppa ihop men tänkte sedan om och plockade ut två klassiska Agatha Christie och det mest luggslitna exemplaret av Dorothy L Sayers De nio målarna som skådats.


De nio målarna från 1951

Just klassiska deckare hade mamman inget krav på att läsa kronologiskt. Senast hon plöjde Christie var på högstadiet, men nu gav hon sig alltså åter dithän. Oss emellan inte alls besviket, snarare med förväntan.


Dagens bokskörd: Dolken från Tunis, Mordet på Orientexpressen och De nio målarna


Pappans bok var tyvärr utlånad. Han hade inte samma tur och fick därmed inget substitut. Han fick även lov att tacka mamman som nu helt i onöden gått till biblioteket för hans skull...

Pija Lindenbaum har kommit ut med en ny bok om Gittan: Gittan gömmer bort sig. (Just nu Medmera-pris 85 kr hos Bokus). Här visas en trailer om boken:



Tipsar även om Bokus kampanj där man kan kan köpa 2 av de tidigare Gittan-böckerna för blott 89 kr tillsammans fram till 1 oktober.
Man kan välja mellan:
Gittan och älgbrorsorna
Gittan och fårskallarna
Gittan och gråvargarna

Gittan är en fantastisk tjej, men jag inser ändå att det är lite för tidigt för Sixten att läsa Gittan, och att vi allt kan vänta några år med att köpa in dem trots det bra priset. Gittan ligger ibland i ålderskataegorin 3-6 år och ibland 6-9 år. Jag skulle säga att en 3-4-åring kan ha glädje av Gittan, och är man äldre så blir de ännu roligare. Prova!

Bestämde mig igår för att ta en paus från deckarna. Har i flera års tid haft Markus Zusaks Boktjuven hemma och klokt nog valde jag att plocka ut just denna pärla ur bokhyllan. Är långtifrån färdigläst, men gillar de 60 hittills avnjutna sidorna. Bebis sover, dags att fortsätta. So long...