Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström
Ingrid Hedström har länge arbetat som utrikeskorresponent på DN och tjänstgjorde under 90-talet i Belgien. Med Lärarinnan i Villette deckardebuterade hon 2008. Handlingen utspelar sig i det fiktiva belgiska samhället Villette där en populär skolfröken dödas i en påkörningsolycka som snabbt visar sig vara överlagt mord. Ansvarig för mordutredningen är förundersökningsledaren Martine Poirot.
I grunden är det här en mycket bra och väl underbyggd mordhistoria som dessutom ger en intressant och antagligen realistisk bild av det belgiska samhället. Jag är enig med DN:s recensent att det är befriande att slippa den svenska storstaden alternativt idylliska landbygden och ge sig in i en ny värld. De olika parallella historierna vävs långsamt samman på ett trovärdigt sätt och läsaren får logiska ledtrådar mot gåtans lösning.
Jag irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinnliga karriärister som så ofta uppmålas litterärt, Martine Poirot och hennes väninnor inga undantag. Alltid är de välklädda, jobbar övertid och umgås med andra likasinnade. Att den kvinnliga rättsläkaren är motsatsen till detta är uppiggande, men det finns trots allt ett förakt mot detta från de övriga. Jag brukar inte ha några stora problem med digra persongallerier, men här hade jag ibland svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, kanske för att de vanligtvis nämns med för- och efternamn (som regel är något av dessa också dubbelnamn) och merparten av namnen är långa och svårmemorerade.
Läs gärna DN:s och SvD:s recensioner.
Köp den gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg 4 av 5
I grunden är det här en mycket bra och väl underbyggd mordhistoria som dessutom ger en intressant och antagligen realistisk bild av det belgiska samhället. Jag är enig med DN:s recensent att det är befriande att slippa den svenska storstaden alternativt idylliska landbygden och ge sig in i en ny värld. De olika parallella historierna vävs långsamt samman på ett trovärdigt sätt och läsaren får logiska ledtrådar mot gåtans lösning.
Jag irriterar mig på den stereotypa bilden av kvinnliga karriärister som så ofta uppmålas litterärt, Martine Poirot och hennes väninnor inga undantag. Alltid är de välklädda, jobbar övertid och umgås med andra likasinnade. Att den kvinnliga rättsläkaren är motsatsen till detta är uppiggande, men det finns trots allt ett förakt mot detta från de övriga. Jag brukar inte ha några stora problem med digra persongallerier, men här hade jag ibland svårt att hålla reda på de olika karaktärerna, kanske för att de vanligtvis nämns med för- och efternamn (som regel är något av dessa också dubbelnamn) och merparten av namnen är långa och svårmemorerade.
Läs gärna DN:s och SvD:s recensioner.
Köp den gärna på Adlibris eller Bokus.
Betyg 4 av 5
Kommentarer
Trackback
