Dödgrävaren dotter av Joyce Carol Oates
Rebecca Schwart gifter sig ung och naiv med den äldre och livserfarne Niles Tignor. Äktenskapet ska snart komma att visa sig vara ett misstag. Svårt misshandlad flyr Rebecca från maken tillsammans med sin son och ett fåtal tillhörigheter. Romanen speglar väl den rädsla huvudpersonen upplever när hon lämnar sitt gamla liv bakom sig för att sätta sig och sonen i säkerhet, säkerheten baseras på att flytta från plats till plats, aldrig lita på någon och att radikalt förändra såväl utseende som personuppgifter. Hopp och beslutsamhet och sonens musikbegåvning driver Rebecca till steg i nya riktningar...
Joyce Carol Oates lyckas väl med att förmedla den skräck som huvudpersonen år efter år lever i. Varenda gång jag vänder blad i boken tänker jag att "nu, nu tar han henne", och fler än en natt under läsperioden hade jag svårt att somna då jag låg och tänkte på just denna rädsla, eller kanske rent av upplevde den till en del. JCO är väldigt ojämn i sina böcker, men denna tillhör en av de bättre. Jag gillar även det något oväntade avslutande partiet.
Boken inhandlades för något år sedan på bokrea och har sedan dess stått orörd i bokhyllan. Jag är glad åt att jag valde att äntligen öppna det dammiga exemplaret och börja läsa.
Betyg 4 av 5
Joyce Carol Oates lyckas väl med att förmedla den skräck som huvudpersonen år efter år lever i. Varenda gång jag vänder blad i boken tänker jag att "nu, nu tar han henne", och fler än en natt under läsperioden hade jag svårt att somna då jag låg och tänkte på just denna rädsla, eller kanske rent av upplevde den till en del. JCO är väldigt ojämn i sina böcker, men denna tillhör en av de bättre. Jag gillar även det något oväntade avslutande partiet.
Boken inhandlades för något år sedan på bokrea och har sedan dess stått orörd i bokhyllan. Jag är glad åt att jag valde att äntligen öppna det dammiga exemplaret och börja läsa.
Betyg 4 av 5
Kommentarer
Trackback
