En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna
Massakern på Utöya påverkade mig kraftigt och jag kände plötsligt för att lämna det norska deckarträsket som jag befunnit mig i under större delen av sommaren. För ovanlighetens skull föll valet på en så kallad "feel good-roman", inte alltför ratad av kritikerna och på många håll beskriven som mysig och trivsam.
Ellies mamma går bort och lämnar efter sig en hattaffär med ett av Dublins bästa lägen, istället för att sälja affären till ett bra pris bestämmer hon sig för att lämna sin anställning för att ägna sig helhjärtat åt jobbet som modist. Vid sidan av huvudkaraktären möter vi även flera andra personer som har en gemensam nämnare - de köper alla en hatt av Ellie. Precis som förväntat i genren ingår naturligtvis en eller ett par romanser...
Att ingen större fördjupning sker i de många bikaraktärernas liv är förståeligt, men att inte ens huvudpersonen ges sådant utrymme ser jag som en stor brist när det rör sig om denna genre. Varken framgångar eller motgångar tycks ge några djupare avtryck i huvudpersonens känsloliv och historien som sådan är minst sagt förutsägbar. Det enda som jag egentligen gillar med romanen är att den inspirerar till att bära hatt, något som dock inte är alltför vedertaget och praktiskt i de flesta sociala sammanhang som småbarnsmödrar befinner sig i. Möjligen infann sig en viss mysfaktor, men någon mersmak för varken författaren eller genren dök inte upp.
Betyg: 2 av 5
Ellies mamma går bort och lämnar efter sig en hattaffär med ett av Dublins bästa lägen, istället för att sälja affären till ett bra pris bestämmer hon sig för att lämna sin anställning för att ägna sig helhjärtat åt jobbet som modist. Vid sidan av huvudkaraktären möter vi även flera andra personer som har en gemensam nämnare - de köper alla en hatt av Ellie. Precis som förväntat i genren ingår naturligtvis en eller ett par romanser...
Att ingen större fördjupning sker i de många bikaraktärernas liv är förståeligt, men att inte ens huvudpersonen ges sådant utrymme ser jag som en stor brist när det rör sig om denna genre. Varken framgångar eller motgångar tycks ge några djupare avtryck i huvudpersonens känsloliv och historien som sådan är minst sagt förutsägbar. Det enda som jag egentligen gillar med romanen är att den inspirerar till att bära hatt, något som dock inte är alltför vedertaget och praktiskt i de flesta sociala sammanhang som småbarnsmödrar befinner sig i. Möjligen infann sig en viss mysfaktor, men någon mersmak för varken författaren eller genren dök inte upp.
Betyg: 2 av 5
Kommentarer
Trackback
