Två nya bebisböcker att utforska tillsammans
Jag och Sixten (idag 3,5 månad) var sugna på något nytt att läsa och besökte Akademibokhandeln i Uppsala. Med oss hem följde:
Mumins bebisbok (finns även att köpa på Adlibris eller Bokus) av Tove Jansson i kartong med fästsnöre för vagn och spjälsäng.
Barbapapa (en bok om familjemedlemmarna som jag inte hittat hos nätbokhandeln) med greppvänliga mjuka kanter.
Boken om Barbapapa och hans familj ger en god introduktion av de sju barbabarnen (för oss som glömt sen vi själva var små), och till skillnad från andra bebisböcker är den inte fåordig eller enkelspråkig utan här berättar man med vuxenspråk att Barbaskön är kreativ och att bokmalen Barbabok är i sitt ässe när hon får läsa. Roligt för oss vuxna, och faktiskt, det fångar den lille sonens fulla uppmärksamhet direkt. Han vet inte vad mamma läser, men han gillar att höra hennes röst när hon berättar med inlevelse och själv har roligt och den fina röda färgen på boken är värd att titta lite extra på. Eftersom den är så mjuk så kan den ligga på lekfilten och tuggas och kännas på utan att den skadar någon eller blir förstörd själv. Rekommenderas.
Muminboken låter roligt när man byter sida (knarrig kartong) och också här kan mamma använda rösten för att berätta vad mumintrollen gör på de olika sidorna. Dock är det främst bakgrundsfärgen och inte de olika aktiviteterna som skiljer uppslagen åt för ett litet pyre och mumintrollen är ju trots allt ganska lika varandra till utseendet ur en bebis ögon (barbapaporna har ju också liknande kroppsform, men varierar i färg, just i den här åldern är det snillrikt). Jag gillar muminböckerna generellt, men just för en 3,5 månaders bebis går det bara hem halvbra ännu så länge.
Mumins bebisbok (finns även att köpa på Adlibris eller Bokus) av Tove Jansson i kartong med fästsnöre för vagn och spjälsäng.
Barbapapa (en bok om familjemedlemmarna som jag inte hittat hos nätbokhandeln) med greppvänliga mjuka kanter.
Boken om Barbapapa och hans familj ger en god introduktion av de sju barbabarnen (för oss som glömt sen vi själva var små), och till skillnad från andra bebisböcker är den inte fåordig eller enkelspråkig utan här berättar man med vuxenspråk att Barbaskön är kreativ och att bokmalen Barbabok är i sitt ässe när hon får läsa. Roligt för oss vuxna, och faktiskt, det fångar den lille sonens fulla uppmärksamhet direkt. Han vet inte vad mamma läser, men han gillar att höra hennes röst när hon berättar med inlevelse och själv har roligt och den fina röda färgen på boken är värd att titta lite extra på. Eftersom den är så mjuk så kan den ligga på lekfilten och tuggas och kännas på utan att den skadar någon eller blir förstörd själv. Rekommenderas.
Muminboken låter roligt när man byter sida (knarrig kartong) och också här kan mamma använda rösten för att berätta vad mumintrollen gör på de olika sidorna. Dock är det främst bakgrundsfärgen och inte de olika aktiviteterna som skiljer uppslagen åt för ett litet pyre och mumintrollen är ju trots allt ganska lika varandra till utseendet ur en bebis ögon (barbapaporna har ju också liknande kroppsform, men varierar i färg, just i den här åldern är det snillrikt). Jag gillar muminböckerna generellt, men just för en 3,5 månaders bebis går det bara hem halvbra ännu så länge.
Kommentarer
Trackback
