bokmodern

Jag lovade er tidigare idag att uppdatera hur det fungerade att låna böcker med "inköpslista". Av de sju författare jag nämnde i föregående inlägg fanns del 1 ur de nämnda serierna inne för två av dem: Ingrid Hedströms Lärarinnan i Villette och Carina Burmans Babylons gator. Den sistnämnda är jag särskilt glad över att ha hittat då den inte längre finns i utgivning utan måste köpas begagnad eller lånas på bibliotek.

Kom även hem med Tove Alsterdals Kvinnorna på stranden (tips från Lotta i förra veckans Boklördag, tidigare recenserad i DN maj 2009).

Vad gör man då när man läst alla sina "del 1" eller när de återstående titlarna är utlånade? Man fyller såklart på sin lista med fler del 1:or, eller byter ut del 1 mot del 2 om den första skulle visa sig läsvärd. Jag tror till och med att det kan vara klokt att inte ha alltför många pågående serier samtidigt om man vill hålla isär karaktärerna någorlunda framgångsrikt.

Nu ska jag läsa...

Sen förra veckans misslyckade biblioteksbesök har jag nu förberett mig bättre genom att göra upp en lista över tänkbara låneobjekt i spänningsgenren för att slippa komma hem tomhänt. Med risk för att upprepa mig vet ni som följer mig att jag helst läser moderna spänningsromaner kronologiskt. Och under de omständigheterna är det helt enkelt inte tänkbart att komma hem med Kjell Erikssons tionde bok om Ann Lindell om man inte läst de tidigare nio. Det visade sig ibland också kräva en del arbete på biblioteket för att klura ut vilken del som helst ska läsas först. Inte att rekommandera med bebis.


Delar med mig av de böcker som står på listan just nu (Författare - Titel - Serie):
Åsa Larsson - Solstorm - Rebecka Martinsson
Karin Alfredsson - 80 grader från varmvattnet - Ellen Elg
Ingrid Hedström - Lärarinnan i Villette - Martine Poirot
Carina Burman - Babylons gator - Euthanasia Bondeson
Kjell Eriksson - Den upplysta stigen - Ann Lindell
Anna Jansson - Stum sitter guden - Maria Wern
Håkan Östundh - Släkte - Fredrik Broman

Serier jag redan inlett finns inte med på min lista, liksom sådant jag inte känner mig manad att läsa. Jag tar gärna emot tips på fler del ett:or för kommande listor att publicera på bloggen.

Om benen och bebisen vill så tar vi en sväng till biblioteket i eftermiddag och då återkommer jag kring om listan gav mig framgång eller ej.

Ett tåg kör fast i snödrivor på Balkan och ingen kan varken ta sig av eller på tåget. När en av resenärerna ombord blir mördad står det klart att mördaren måste finnas ombord på tåget. Ombord på tåget finns turligt nog Hercule Poirot som tar sig an den kniviga mordutredningen.

Mordet på Orientexpressen är en klassisk pusseldeckare där varje karaktär ges eget utrymme och har sina skäl att misstänkas. Grundhistorian är i klassiskt deckarmaner, men mordet som sådant känns inte helt realistiskt. Slutklämmen andas moral. Döm själv...

Baksidestexten tycks dock vara skriven av någon som inte läst boken. Enligt denna ska en svensk skönhet finnas ombord. I boken beskrivs svenskan istället med följande ord:
"Den ena av dem var en lång, medelålders kvinna i rutig blus och yllekjol. Hennes gula, glanslösa hår var uppsatt på ett missprydande sätt i en stor knut, hon hade glasögon och ett långt fåransikte." Otroligt tråkigt med sådana slarviga tilltag.

Betyg 3 av 5

Idag tog vi en barnvagnspromenad och hämtade ut Första och Andra Mosboken av Johanna Westman. Som vi har väntat. Hittills har vi bara bläddrat igenom dem, inte provlagat, intrycket är främst att Andra Mosboken kommer att komma till nytta om ett par månader när man väl vill göra hela måltider. Idag när vi blandar grönsaker med kokspad och fett till smakisar behöver vi inte så mycket recept, men framöver kan vi gott behöva inspireras med tex Marockansk minipippi, Wallenberg minior och Babybechamel.

Igår läste jag Agatha Christies Mordet på Orientexpressen från pärm till pärm i sjuksängen (recension kommer). Känns lite tråkigt med två Christie på varandra då de är uppbyggda enligt samma modell och kräver att man som läsare orkar hålla reda på alla pusselbitar. Känner därför inte riktigt för att påbörja ännu en klassisk deckare idag (Sayers De nio målarna väntar) utan drag nog fram något modernt och lättläst istället. Vi får se.

En av traktens förmöga män blir brutalt mördad i sitt hem. Mordvapnet är en mycket ovanlig tunisisk dolk men vad är egentligen motivet bakom mordet? Den numera pensionerade Hercule Poirot har lyckligtvis precis flyttat till byn och ställer sig behjälplig i mordutredningen just som den tycks dömd att misslyckas. Ett flertal ledtrådar som leder i olika riktning läggs fram och till slut börjar pusslet klarna...

En klassisk pusseldeckare där läsaren lockas att dra fler än en förhastad slutsats i fråga kring vem som är mördaren och vad som är motivet. Boken är välkänd för sitt klassiskt ovanliga slut. Denna tillsammans med Tio små negerpojkar var de två Christie som fanns med på topp 50-klassiska deckare som fanns listad på Uppsala Stadsbibliotek häromdagen. Kan dock inte påminna mig om vem som låg bakom listan. Någon läsare som vill hjälpa mig?

Säljs bland annat hos Adlibris och Bokus.

Betyg 4 av 5 (tänkte först sätta en trea, men kom sedan fram till att den i sin genre är värd mer än så)

Jag läser alltid Lotta Olsson i DN. Söndag. Inga undantag göres för detta, någonsin. Imorse blev allt svart när jag bläddrade igenom veckans Söndag och inte kunde hitta Lotta. Vadan detta. Läste sedan på DN:s hemsida om att de gjort om sin layout och gett sin tidning till en mer internationell och modern prägel. Genom att ta bort Lotta??? För ett ögonblick övervägde jag att säga upp min prenumeration omedelbums.

Igår var en märklig dag med hela familjen i städtaget. Därför läste jag igår aldrig Boklördag (den är inte lika helig som DN. Söndag). I eftermiddags bläddrade jag dock igenom denna och fann att Lotta nu var placerad där. Visst är det mer logiskt att placera hennes boksida med lästips i bokbilagan nummer 1, men samtidigt var det ju fantastiskt att läsa om finlitteratur på lördag morgon och sedan ägna den tröttare och längre söndagmorgonen åt att frossa i inspirerande boktips åt ett bredare spektra.

Vad göra åt detta? Kanske spara Lottas sida till söndag... Vad skrev hon då? Jo, hon tipsade som så ofta om läsvärda deckare, både nyutkomna och äldre, samt oväntat nog, avslöjade att också hon läser Camilla Läckberg (liksom Reinfeldt) även om hon hittills bara gillat hennes Fyrvaktaren.

Bra i nya DN. Söndag verkar vara att prettointervjun där intervjuobjektet beskriver sin senaste söndag har försvunnit. Kanske är det nu slut på dagsturer till Paris, våffelstekning i sidenkimono efter ett tretimmars spinningpass i källaren eller dylika påfund som snarare deppar ner oss dödliga än inspirerar...

Den lilla flickan Liesel skickas tillsammans med sin lillebror till tyska fosterföräldrar i en främmande stad i början av Andra världskriget. På tåget dit avlider hennes bror plötsligt och Liesel lämnas ensam i den nya familjen. Romanen skildrar både ett tyskt perspektiv på Andra världskriget och en mager flickas förehavanden tillsammans med de andra barnen på gatan. Liesel går från analfabet till högläsare, stjäl böcker trots att de inte går att äta, spelar fotboll, gömmer en jude i källaren och deltar i ungdomsmötena för Hitler Jugend. Döden är ständigt närvarande.

Persongalleriet är mycket brokigt och välbeskrivet, perspektivet oerhört intressant och delar av romanen mycket oväntad, trots att döden ger oss otaliga föraningar. Språket är vackert poetiskt och sprider glädje sida efter sida. Trots det hemska runtomkring blir jag lycklig av att läsa Boktjuven.

Varför i himmelens namn har jag inte läst denna tidigare?

Köp den mycket gärna på Adlibris eller Bokus.

Betyg: 5 av 5

En vacker höstdag i Uppsala begav sig mamman och barnet till Stadsbiblioteket. Det ursprungliga uppdraget var att låna Harry Potter and the Order of the Phoenix till den lidelsefullt väntande pappan. Mamman hade dock i bakhuvudet att det kunde vara roligt att samtidigt leta reda på Åsa Larsson och Karin Alfredsson som Lotta Olsson alltid skriver så positivt om i DN Söndag. Mamman envisas ju numera med att läsa de moderna deckarna i kronologisk ordning och blev därför mycket besviken över att det fanns tre exemplar inne av Larssons Svart stig, men inget av Solstorm. Samma visa med Karin Alfredsson. Mamman ville först deppa ihop men tänkte sedan om och plockade ut två klassiska Agatha Christie och det mest luggslitna exemplaret av Dorothy L Sayers De nio målarna som skådats.


De nio målarna från 1951

Just klassiska deckare hade mamman inget krav på att läsa kronologiskt. Senast hon plöjde Christie var på högstadiet, men nu gav hon sig alltså åter dithän. Oss emellan inte alls besviket, snarare med förväntan.


Dagens bokskörd: Dolken från Tunis, Mordet på Orientexpressen och De nio målarna


Pappans bok var tyvärr utlånad. Han hade inte samma tur och fick därmed inget substitut. Han fick även lov att tacka mamman som nu helt i onöden gått till biblioteket för hans skull...

Pija Lindenbaum har kommit ut med en ny bok om Gittan: Gittan gömmer bort sig. (Just nu Medmera-pris 85 kr hos Bokus). Här visas en trailer om boken:



Tipsar även om Bokus kampanj där man kan kan köpa 2 av de tidigare Gittan-böckerna för blott 89 kr tillsammans fram till 1 oktober.
Man kan välja mellan:
Gittan och älgbrorsorna
Gittan och fårskallarna
Gittan och gråvargarna

Gittan är en fantastisk tjej, men jag inser ändå att det är lite för tidigt för Sixten att läsa Gittan, och att vi allt kan vänta några år med att köpa in dem trots det bra priset. Gittan ligger ibland i ålderskataegorin 3-6 år och ibland 6-9 år. Jag skulle säga att en 3-4-åring kan ha glädje av Gittan, och är man äldre så blir de ännu roligare. Prova!

Bestämde mig igår för att ta en paus från deckarna. Har i flera års tid haft Markus Zusaks Boktjuven hemma och klokt nog valde jag att plocka ut just denna pärla ur bokhyllan. Är långtifrån färdigläst, men gillar de 60 hittills avnjutna sidorna. Bebis sover, dags att fortsätta. So long...

Köpförbudet på nätbokhandlarna höll sådär... Klickade just hem Johanna Westmans Första och Andra Mosboken. 144 kr - som hittat. Julias mamma som gillar hemkokt och hemmosad spädbarnsmat lika bra som jag var salig över dessa biblar och jag kunde därför inte låta bli.

Psss. Jag gillar verkligen att man får återbäring via Medmera-kortet när man handlar hos Akademibokhandeln och Bokus.

Men... jag borde snart ta mig en tur till biblioteket och låna lite böcker och prova på min lille krabat innan jag handlar dem.

Igår tog Lotta Olsson med oss på en tur bland sina deckarfavoriter i DN Söndag (som vanligt inte tillgängligt elektroniskt...). Lotta föredrar utländskt framför svenskt om hon måste välja. Bland de svenska guldkornen tipsar hon ändå om Åsa Larsson och Karin Alfredsson, konstigt nog har jag inte läst någon av dem och känner mig så inspirerad att så göra. Lotta tipsar också om en uppsjö utländska favoriter. Jag längtar efter mer tid att läsa och konstaterar att det är höst, vanligtvis betyder det mer mörker och mer läsmys i soffan. Jippie!

Men med tanke på vad jag recenserat på sistone är det kanske ingen överraskning för mina läsare. Jag ser det som ett sätt att slappna av, rensa hjärnan, fly verkligheten. Antingen genom att ta mig an en klassisk pusseldeckare a la Agatha Christie där jag försöker lista ut vem mördaren är eller en mer modern spänningsroman där jag kastas in i en värld olik min egen och får mig en spännande resa mot målet, upplösningen.

Intressant om ämnet i DN om Camilla Läckberg och fulkultur. Jag har läst några av hennes kriminalromaner. Jag är inte särskilt förtjust i Camillas språk eller hennes karaktärer. Det känns helt enkelt inte nog djupt och genomtänkt för min skull. Däremot håller jag med Camilla om att det generellt anses fult att läsa deckare och att det vimlar av påstått intellektuella som gärna öser lite skit på oss som läser kriminalromaner. Att Fredrik Reinfeldt läser Läckberg skapade delvis ramaskri. Personligen ser jag det som sunt att vår statsminister har fritid, väljer att läsa på ledig tid och väljer något som många svenskar gillar-svenska deckare.

En fd kollega från Polen uttryckte en gång avsky mot "er svenskar som bara läser deckare". Hennes egen släkt hade till stor del blivit mördad och hon ansåg det osmakligt att frossa i mord. Kanske är det just för att så få av oss har en egen anknytning till mord som vi ser det som avkoppling att läsa om det. Att lista ut vem mördaren är i en spännande bokmiljö känns så vansinnigt lockande långt bort från grötkladd, bajsblöjor och vardagspussel.

I dagens DN Boklördag (10/9 2011) intervjuas Chimamanda Ngozi Adichie som just nu besöker Stockholm av Maria Schottenius. Det är ett starkt portsträtt av kvinnan som mest är känd för sin skildning av Biafrakriget genom succéboken En halv gul sol. Chimamanda berättar om sitt pågående bokprojekt som är långtifrån så färdigt som förlaget vill, om svårigheterna att hitta inspiration till det egna skrivandet och om hur läslusten påverkas av författaryrket. Privat berättar hon även om kärleken till Afrika, om hur hennes far hjälpte henne med faktainsamlandet till En halv gul sol och ger en inblick i sin erfarenhet av kyrkan.

Jag längtar tills jag får läsa hennes nästa bok och lockas lite att besöka Nigeria, trots alla människorna och de krypande djuren i träden (allt det som Stockholm saknar...).

Tyvärr finns inte den här intervjun elektroniskt. Letade dock upp recensionen av hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig som DN bjuder alla på.

Jag tror denna trilogi kan komma att bli nästintill lika uppskattad som Stieg Larssons Millenium-serie. Att Stieg lyckades med konststycket att gå ur tiden i samband med utgivningen av sina böcker och dessutom lämna en uppmärksammad arvstvist efter sig kan ha gett honom ett oväntat stort publicitetsförsprång. Här finner vi samma bladvändartendendeser, snabba kast och oväntade händelseförlopp. Ingen lämnas oberörd.

Flera pojkar hitta döda och brutalt stympade i Stockholm. Ingen tycks sakna dessa pojkar och då man inte vet vilka de är är det svårt att se något mordmotiv. Här finns ingen Lisbet Salander. Istället leds utredningen av kommisarie Jeanette Kihlberg, en medelålders och till synes ointressant kvinna. Hennes ekonomi är dålig, hennes äktenskap slentrianmässigt, kommunikationen med tonårssonen fungerar dåligt och hennes stöd i polishuset är begränsat. Hon kan bitvis beskrivas som en antihjälte, men utan Holes och Fors alkoholproblem.

Parallellt med Jeanette får vi också följa psykologen Sofia Zetterlunds behandling av två klienter, båda med multipla personligheter. Sofia blir kontaktad av polisen för att bistå mordutredningen, och de två kvinnornas yrkesroller och privatliv vävs allt eftersom samman.

Det var länge sedan jag inte kunde ge mig till tåls i väntan på en uppföljare att komma ut som pocket, senast var om jag inte missminner mig just Stieg Larssons Flickan som lekte med elden. Del 2 i sviten om Victoria Bergmans Svaghet heter Hungerelden och utkommer som pocket i december.

Handla gärna Kråkflickan på Adlibris eller Bokus!


Betyg 4 av 5

Jag var inte jätteimponerad av systrarna Grebe och Träffs debut Någon slags frid, men beslöt mig ändå för att ge tvåan en chans då den fått en del fina recensioner. Jag känner mig dock relativt oförstående till detta.

Huvudpersonen i boken är även denna gång psykoterapeuten Siri Bergman som tillsammans med väninnan och kollegan Aina leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Siris öde flätas samman med en femårings -en flicka som blir vittne till den brutala dödsmisshandeln av sin mamma

Jag finner Siri osympatisk och naiv har svårt att förstå mig på henne. Tanken på att psykoterapeuter i den här formen lyckas ge sig ifatt med att jaga mördare känns en smula krystat. Varför kan hon inte bara lämna över sina misstankar till polisen istället, särskilt när hon lever ihop med en polis och bör ha en enkel kontaktväg in?

Ordet bladvändare har dykt upp tillsammans med boken, obegripligt i mitt tycke. En stor gäspning passar bättre, då man långsamt tar sig igenom sida efter sida och behöver långa pauser därimellan. Inte för att smälta handlingen, utan för att man behöver ha lite roligt emellanåt också. Bokens viktiga ämne - våld mot kvinnor gör att den ändå lästes klart och slutet var ändå en liten smula oväntat i en övrigt så förutsägbar handling.


För den som känner sig sugen trots detta: Adlibris och Bokus

Betyg 2 av 5

Här får de minsta barnen titta på tydliga och kontrastrika illustrationer av några vanliga och ovanliga djur samtidigt som de får lyssna på hur djuren låter. Djurlätesimitationerna står den som läser boken för och kan såklart påverka barnets helhetsupplevelse.

Min 4-månaders tittar som förhäxad på de tydliga och enkla djurbilderna och lyssnar häpet på när mamma imiterar djur. Roligast just nu är ankan som säger kvack, kvack.

Extra roligt är att det inte bara är de allra vanligaste djuren som finns med utan även ett par outsiders som exempelvis duvan. Dock är den lite knivig att få till med rösten, tycker mamma.

Enda nackdelen med boken är att den är inbunden och inte kartonnage, vilket gör den svårbläddrad för de minsta. Och just nu är det ju väldigt roligt att bläddra, tycker den den lille, för man vill ju veta vad nästa djur säger, och nästa, och nästa...

Rekommenderas varmt! Finns hos både Adlibris och Bokus

Betyg 5 av 5