Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff
Jag var inte jätteimponerad av systrarna Grebe och Träffs debut Någon slags frid, men beslöt mig ändå för att ge tvåan en chans då den fått en del fina recensioner. Jag känner mig dock relativt oförstående till detta.
Huvudpersonen i boken är även denna gång psykoterapeuten Siri Bergman som tillsammans med väninnan och kollegan Aina leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Siris öde flätas samman med en femårings -en flicka som blir vittne till den brutala dödsmisshandeln av sin mamma
Jag finner Siri osympatisk och naiv har svårt att förstå mig på henne. Tanken på att psykoterapeuter i den här formen lyckas ge sig ifatt med att jaga mördare känns en smula krystat. Varför kan hon inte bara lämna över sina misstankar till polisen istället, särskilt när hon lever ihop med en polis och bör ha en enkel kontaktväg in?
Ordet bladvändare har dykt upp tillsammans med boken, obegripligt i mitt tycke. En stor gäspning passar bättre, då man långsamt tar sig igenom sida efter sida och behöver långa pauser därimellan. Inte för att smälta handlingen, utan för att man behöver ha lite roligt emellanåt också. Bokens viktiga ämne - våld mot kvinnor gör att den ändå lästes klart och slutet var ändå en liten smula oväntat i en övrigt så förutsägbar handling.
För den som känner sig sugen trots detta: Adlibris och Bokus
Betyg 2 av 5
Huvudpersonen i boken är även denna gång psykoterapeuten Siri Bergman som tillsammans med väninnan och kollegan Aina leder en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. Siris öde flätas samman med en femårings -en flicka som blir vittne till den brutala dödsmisshandeln av sin mamma
Jag finner Siri osympatisk och naiv har svårt att förstå mig på henne. Tanken på att psykoterapeuter i den här formen lyckas ge sig ifatt med att jaga mördare känns en smula krystat. Varför kan hon inte bara lämna över sina misstankar till polisen istället, särskilt när hon lever ihop med en polis och bör ha en enkel kontaktväg in?
Ordet bladvändare har dykt upp tillsammans med boken, obegripligt i mitt tycke. En stor gäspning passar bättre, då man långsamt tar sig igenom sida efter sida och behöver långa pauser därimellan. Inte för att smälta handlingen, utan för att man behöver ha lite roligt emellanåt också. Bokens viktiga ämne - våld mot kvinnor gör att den ändå lästes klart och slutet var ändå en liten smula oväntat i en övrigt så förutsägbar handling.
För den som känner sig sugen trots detta: Adlibris och Bokus
Betyg 2 av 5
Kommentarer
Trackback
